Ett uppmärksammat fall i EU-domstolen kommer att få långtgående konsekvenser för både pågående och avslutade skiljeprocesser där krav grundas på bilaterala investeringsskyddsavtal mellan medlemsstater inom EU. Det diskuterades vid ett frukostseminarium arrangerat av den svenska grenen av International Law Association (ILA), ICC Sweden och Cederquist advokatbyrå i förra veckan.
I Achmea-målet hade en skiljenämnd dömt till förmån för en nederländsk investerare mot Slovakien med anledning av att Slovakien hade återkallat privatiseringen i hälsosektorn. Investerarens krav var grundat på ett bilateralt investeringsskyddsavtal från 1992 mellan Nederländerna och den tjeckoslovakiska republiken som innehöll en skiljeklausul. Missnöjd med skiljenämndens beslut vände sig Slovakien därefter till EU-domstolen med frågan om avtalet var tillåtet under EU:s lagstiftning. EU-domstolen fann att skiljeklausuler i bilaterala avtal mellan EU:s medlemsstater är oförenliga med EU-rätten. Skiljenämnden saknade därför behörighet och skiljedomen var ogiltig.
Investeringsskyddsavtal är avsedda att skydda en investerares investering mot oförutsedda ingripanden från värdlandet som antingen minskar eller förstör investeringens värde. Det finns idag ca. 3500 investeringsskyddsavtal mellan länder, både bilateralt och multilateralt. Alla dessa innehåller någon form av tvistlösningsmekanism i form av olika skiljeförfaranden. Skiljeklausulerna har sin grund i bristande tilltro till att investerarens garanteras en opartisk och oberoende rättegång i värdlandets domstolar.
När det gäller de bilaterala investeringsavtal som uttryckligen träffas av domen kan konstateras att enligt statistik från Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut (SCC) härrör 50% av de investeringstvister som SCC administrerar från bilaterala investeringsavtal.
Risken finns att investerare kommer att vara mer ovilliga att initiera skiljeförfaranden under bilaterala investeringsavtal med den överhängande risken att medlemsstaterna kommer att ogiltigförklara skiljedomarna när de försöker verkställa dem. En skiljedom ligger redan hos Svea hovrätt där Achmea-domen har åberopats.
Av domen framgår det att vanliga kommersiella skiljeförfaranden, åtminstone mellan privata subjekt, inte berörs.
Talare vid seminariet var Prof. Dr Stephan Schill (professor inom internationell och finansiell rätt samt reglering vid institutionen för Internationell rätt vid Amsterdams universitet), Katja Friedrichsen (representant för europeiska kommissionen, GD Finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, Jonas Hallberg (legal rådgivare och handelspolitisk rådgivare vid Kommerskollegium) och Paschalis Paschalidis (företrädare för Europa domstolens kansli för Advocat General Wathelet).