Betalningsformer

I internationell handel finns det ingen betalningsform som kan anses vara typisk. Tvärtom varierar valet av betalningsform. Betalningsseder kan skilja sig nationellt men också regionalt, från delstat till delstat. Det är därför extra viktigt att alltid avtala om hur och när betalning ska ske.

För att bäst avgöra vilken betalningsform som passar just er internationella transaktion är det bra att känna till de alternativ som står till buds. Man ska dessutom inte presumera att en betalningsform som är ovanlig i Sverige inte förekommer i internationella sammanhang. Det kan även vara bra att välja en betalningsform som man är bekant med.

Generellt finns det fem olika typer av betalningsformer, banköverföring, checkbetalning, dokumentinkasso, remburs och garanti.

Typiskt sett passar vissa betalningsformer bättre tillsammans med vissa leveransvillkor, något som är bra att komma ihåg vid val av leveransvillkor. Se särskilt Incoterms®.

För val av betalningsform med hänsyn till köparens hemvist har Svenska Exportrådet sammanställt en lista över tillgängliga och lämpliga betalningsformer. Det är också viktigt att se sambanden mellan val av betalningsform, betalningsvaluta, garantier, typ av handelsfinansiering och internationell handelrisk. Särskilt viktigt är det att se sambandet vid förhandlingen, då en eftergift på ett område kan balanseras upp av exempelvis ett annat val av valuta eller betalningsform.

Valet av betalningsform och betalningsvillkor är ofta tätt förknippad med den risk som förknippas med handelstransaktionen. Detta beror på att vissa betalningsformer kan ses som säkrare än andra. Rör det sig t.ex. om en lång affärsrelation med korta geografiska avstånd så används oftast direkt banköverföringmedan det vid nya relationer och långa avstånd generellt är bättre med en remburs.

Såväl för säljaren som köparen av varor finns det risker förknippade med valet bland de olika betalningsformerna. Generellt vill säljaren gärna ha en förskottsbetalning samtidigt som köparen inte vill betala innan han eller hon inspekterat varorna. I förhandlingarna bör man därför förvänta sig någon form av kompromiss.

I vissa situationer, framförallt när säljaren är den starkare parten, avtalas det ändå om förskottsbetalning. Förskottsbetalning sker då antingen genom en banköverföring eller genom checkbetalning. Som köpare kan man då gardera sig i viss mån genom att välja checköverföring som tar längre tid att genomföra än en direktöverföring. Samtidigt riskerar checkar att komma bort med posten och banker tar ofta en avgift för att lösa in/utfärda en check. Dessutom kan köparen begära en förskottsgaranti av säljaren vilket betyder att om varan inte levereras eller är felaktig kan köparen ta hjälp av garantin för att få tillbaka förskottet.

En betydligt vanligare betalningsform jämfört med förskottsbetalning är rembursbetalning eller Letter of credit som är det engelska namnet. En annan vanlig betalningsform är dokumentinkasso (Documentary collection) vilket innebär att köparen betalar vid påseende av vissa dokument, exempelvis konossementet, vilken visar att varorna lämnats till transportör för transport till köparen. På samma sätt som köparen inte vill betala för varor han inte kontrollerat vill säljaren inte bära risken för dem efter det att han eller hon mist kontrollen över dem. Det är därför som betalningsformen och betalningsvillkoren är så tätt sammanlänkade med leveransvillkoren, eftersom de avgör riskövergången för varan.

I relation till handelsrisken brukar sägas att betalningsformerna är olika säkra – säkrast är remburs, följt av dokumentinkasso, garanti och till sist ren betalning.

Allra osäkrast är ren betalning via kommersiell check. Generellt sett bör man som säljare, om möjligt, undvika denna betalningsform. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom det kan finnas anledning att ta risken med direkt betalning, exempelvis för att det visar att man litar på köparen samt att kostnaderna för utställandet av en garanti eller remburs helt enkelt är för hög.