Garantier

I jämförelse med rembursen har garantin oftast ett bredare användningsområde. Rembursen är ett betalningsvillkor som används främst vid transport av varor som en försäkran om att säljaren kommer att få betalt av köparen. Garantin å andra sidan kan fungera som en garant i flera steg i affärsförhållandet. Garantin garanterar inte främst betalning av köpesumman utan uppställs mot prestationer. Även på ett så tidigt stadium som vid ett första anbud på ett avtal. Såväl garanti som remburs handlar endast med dokumentära villkor.






















Dvs. ett krav enligt en utställd garanti beviljas efter uppvisandet av vissa dokument och är fristående från avtalet mellan köparen och säljaren. Avtalet om garanti ingås mellan uppdragsgivaren (oftast säljaren) och banken (eller annan garantigivare) till förmån för beneficienten (oftast köparen). Det är beneficienten som inkommer med ett krav om betalning enligt garantin. I internationella transaktioner är det vanligt att beneficienten kräver att garantin utfärdas av en lokal bank, den svenska garantigivaren (då kallad motgarantigivare) får då ställa ut en motgaranti (avtal mellan den svenska och utländska banken).

Det finns en uppsjö med olika garantier, alltifrån kontraktsgarantier, fullgörandegarantier till betalningsgarantier. Därutöver brukar man också skilja på borgensgarantier, demandgarantier och standby-remburser.

Garantier:
Anbudsgaranti
Betalningsgaranti
Fullgörandegaranti
Förskottsgaranti
Garantitidsgaranti
Hyresgaranti
Konossementsgaranti
Kreditgaranti
On-demandgaranti
Slutförandegaranti
Transfereringsgaranti
Tullfrihetsgaranti
Återbetalningsgaranti
etc.

Vad är skillnaden mellan en garanti och en remburs?

En remburs är ett åtagande från den utfärdande banken att betala säljaren. Till skillnad från garantin är syftet att rembursen ska fall ut, då har handelsrelationen utfallit som den ska. Garantin skiljer sig från rembursen på så sätt att garantin inte är ett betalningsvillkor utan snarast en garant för att ett avtal hålls, om avtalet bryts utfaller garantin. Förhoppningsvis behöver garantin inte utnyttjas. Syftet med rembursen däremot är att den ska falla ut.

Standby-remburs

Standby-rembursen har samma användningsområde som garantin men är mer lik garantin vad gäller uppbyggnad och regler (jämför UCP 600 med ISP98). Stanby-rembursen (eng. standby letter of credit) används främst i USA, då en vanlig garanti tidigare inte kunde utfärdas där. Standby-rembursen har dock blivit allt vanligare och ICC:s regelverk ISBP (International Standard Banking Practices) och ISP98 (International Standby Practices) reglerar standbyremburserna.
 
När bör man använda sig av en garanti?

När man har avtalsprestationer som man vill säkerställa, exempelvis avtal om hyra(hyresgaranti), leverans (leveransgaranti) eller annan fullgörelse (fullgörelsegaranti). Garantin uppställs alltså inte för att säkerställa en betalning (jämför remburs) utan för att säkerställa en prestation. Om prestationen uteblir blir beneficienten ersatt genom att garantin utfaller och beneficienten får ekonomisk ersättning vilket gör att beneficienten därmed kan söka prestation av någon annan.
 
Vad bör man tänka på som beneficient?

Det kanske viktigaste innan man begär att motparten ställer upp en garanti är att man specificerar när denna garanti ska utfalla. Det är särskilt viktigt att de krav som ska ställas (d.v.s. när beneficienten begär att få ut betalning från garantin) inte är avhängiga villkor eller händelser som garantigivaren (oftast en bank) inte kan avgöra om de uppfyllts. Referera därför ENDAST till dokumentära villkor. Garantigivaren måste ha möjlighet att granska kravet, och detta kan endast göras med hänvisning till dokument.

Vad bör man tänka på som uppdragsgivare?

När man som uppdragsgivare ber garantigivaren ställa ut en garanti till förmån för beneficienten vill man se att garantin endast betalas ut när beneficienten har rätt till det. Det är därför bra att tydligt definiera när garantin upphör, antingen genom en upphörandehändelse (som kan styrkas med ett dokument) eller genom ett upphörandedatum. Därutöver bör parterna alltid tänka på hur en tvist ska avgöras, var och med hjälp av vilket lands lag.

Vad ska en garanti innehålla?

Det viktigaste i en garanti är innehållet. Exempel på hur en garanti kan utformas finns bilagt i ICC:s regler för demandgarantier, URDG 758.

En garanti bör alltid specificera:

• Uppdragsgivaren;
• beneficienten (tidigare kallad förmånstagaren);
• garantigivaren;
• ett referensnummer eller annan information som identifierar det underliggande rättsförhållandet;
• ett referensnummer eller annan information som identifierar den utfärdade garantin, eller, i fråga om motgaranti, den utfärdade motgarantin;
• beloppet eller det högsta beloppet som är betalbart och den valuta i vilken den är betalbar;
• garantins upphörande (upphörandehändelse eller upphörandedag);
• alla eventuella villkor för att kräva betalning;
• om ett krav eller andra dokument måste presenteras på papper och/eller i elektronisk form;
• språket som ska användas i dokument angivna i garantin;
• vem som är ansvarig för betalning av eventuella kostnader (såsom bankens avgift);
• om garantin är underställd ICC:s demandgarantiregler (URDG 758); samt
• plats och forum för tvistelösning

Dessutom är det fördelaktigt att också inkludera en lagvalsklausul, vilken specificerar vilket lands lag som skall tillämpas på garantin. Detta är särskilt viktigt om garantin inte hänvisar till URDG 758.

Hur ser ett korrekt krav under garantin ut?

Ett korrekt krav ska innehålla:
• de dokument som anges i garantin
• under alla omständiheter en förklaring som anger på vilket sätt uppdragsgivaren har brutit mot sina förpliktelser enligt det underliggande rättsförhållandet

Regelverk

Eftersom internationella betalningsvillkor inte är reglerade på internationell nivå har ICC skapat regler som utgör internationell branschpraxis. Genom att använda ICC:s regler för garantier, remburs eller standby-remburser är parterna garanterade ett internationellt erkänt regelverk. Däremot är man trots hänvisning till ICC:s regler bunden av tvingande lagstiftning.

Var därför medveten om vilket lands lag som gäller för er garanti!

Uniform Rules for Demand Guarantees (demandgarantier) – ICC URDG 758

ICC har för att underlätta internationellt användande av garantier skapat URDG-reglerna (Uniform Rules for Demand Guarantees, URDG).

Första juli 2010 träder ICC:s nya reviderade demandgarantiregler – URDG 758 – i kraft. Reglerna är en vidareutveckling av URDG 458 och innehåller vissa nya regler. Viktigt att komma ihåg är garantins giltighetstid som, om inte annat anges, endast gäller i tre år. Detta betyder att man för en garanti utan upphörandedatum eller upphörandehändelse bör sätta upp ett upphörandedatum som täcker den period som avses, exempelvis 100 år kopplat till omförhandlingsklausuler, och möjlighet till uppsägning av garantin.

I URDG reglerna medges alltså inte en garanti utan slutdatum om det inte istället anges en upphörandehändelse. Nytt är också att begränsningen av friskrivningsklausulen (nya art. 30) förändrats, good faith and reasonable care (god tro och skälig omsorg) heter nu endast good fatih (god tro), i praktiken betyder detta att man har bevisbörda för att visa att garantigivaren inte var i god tro. Dessutom ska poängteras att enligt de nya reglerna är överlåtelse av garantin ok men inte av motgarantin (se art. 33).

Nya termer i URDG 758 jämfört med URDG 458:

Aviserande part - advising party, avser den som aviserar garantin på begäran av garantigivaren.

Uppdragsgivare - applicant, avser den vars åtaganden enligt det underliggande rättsförhållandet understöds av garantin. Uppdragsgivaren kan men behöver inte vara den instruerande parten.

Autentiseras - authenticated, när det tillämpas på ett elektroniskt dokument, avser att den part som dokumentet presenteras för kan verifiera att avsändarens identitet förefaller korrekt och att informationen i dokumentet bevarats fullständig och oförändrad.

Beneficient - beneficiary, avser den till vars förmån garantin utfärdas.

Garantigivarens egna noteringar - guarantor's own records avser garantigivarens noteringar som visar belopp som krediterats eller debiterats konton som förs hos garantigivaren, förutsatt att dessa noteringar om krediteringar och debiteringar möjliggör för garantigivaren att identifiera vilken garanti de hänför sig till.

Instruerande part - instructing party, avser den par som inte är motgarantigivare och som ger instruktioner att utfärda en garanti eller motgaranti och ansvarar för att hålla garantigivaren eller, i fråga om motgaranti, motgarantigivaren skadelös. Den instruerande parten kan men behöver inte vara uppdragsgivaren.